"Hemma hos"-reportage

Jag är inte rädd för människor, eller lider av någon slags socialfobi.
Jag har vänner och jag tycker om dem.

Men när helgen äntligen kommer har jag inte lust att ge mig ut och umgås.
Det är så svårt, och det tar emot.

För tänk er själva att ha allt detta hemma, varför stänga dörren och lämna det?

Så, vänner och familj, och alla andra som undrar fan jag sysslar med. Jag är inte död, jag finns här. I hemmets trygga vrå.

Dåtid, nutid, framtid

Försök att hänga med nu, inlägget från igår skrevs egentligen den 22 januari, men av nån anledning blev det inte publicerat förrän långt efter. Inlägget från igår var alltså som en resa tillbaka i tiden. En liten tillbakablick på det som var. (Detta inlägget skrev egentligen igår, för att läggas upp idag, åh, rörigt va?)

För nu är det faktiskt helt annorlunda. Jag klättrade högst upp i hopptornet och kastade mig spikrak ner i skiten och simmade där ifrån. 

Nu har jag kommit upp en bit och sopat av mig. Vågen visar minus två kilo, och trots att jag får slaganfall så fort jag går förbi pizzerian försöker jag tänka på fina saker istället. Som tex en snygg röv i en dyr bikinin på ett lyxigt hotell på Kreta. Det är min morot just nu.

På tal om det, denna snygga röv kommer vara uppbyggd av morötter och andra färgstarka grönsaker. Jag undviker allt som innehåller socker, mjöl och äckliga kolhydrater. (Eller vadå äckliga, allt jag tänker på är smörgåsar).

Ifall jag skryter om det och får andra att känna sig dåliga, blir jag snyggare då?

Hamburgare utan bröd, allt för en snygg röv

OBS: Den som viftar med en smörgås i mitt ansikte kommer inte att få uppleva morgondagen.

Trögflytande förstoppning

Tyvärr måste jag meddela att 2013 har haft en riktigt trög och tråkig start, vilket såklart lett till ett ganska så oinspirerat och svårt läge.
Hur ska jag kunna få detta året överstökat, utan med för stort lidande?

Jag måste på något sätt släppa lite på kraven. Jag måste sluta förvänta mig att få sås på pizzan när jag beställer det, eller att vågen ska peka neråt bara för att jag lagt om min kost helt och inte äter något som innehåller det minsta onyttigheter längre.
Jag är alldeles för bortskämd!
(Hur fan kunde jag få in pizza och hälsosamt leverne i samma stycke?) 


Känns just nu som att allt är liksom förstoppat. Som om det fastnat och klistrat sig fast i tarmarna och vägrar släppa taget, ner mot ljuset. Hur jag än kämpar så händer det inget. Jag håller på att sprängas.


Förresten det där med pizzan var verkligen droppen, och det var den som skapade inspirationen och lusten till att skriva detta inlägg. Förbannade pizzaidiot. DET VAR MIN SISTA PIZZA!!!

Piss off!

En bra start

Inleder 2013 med detta glädjebesked:

Eftersom det kommer bli jävligt svårt att slå föregående år, har jag fått ta till drastiska åtgärder. Vad sägs om detta?

Kan inte sluta tänka på det 25gradiga vattnet, hotellfrukosterna och paniken över att tillbringa dagarna i bikini. Hjälp. 

Men lugn, bara lugn. Som vid alla årsskiften har jag även denna gång skålat in det nya året med löften om att förvandla kroppen till något alldeles fantastiskt. Kommer absolut återkomma om hur det går. Kan avslöja att träningsvärken jag har just nu svider så jag blir alldeles tårögd. 

KOLLA HOTELLET!!!

Året som var

Har förstått att folk förväntar sig någon slags summering av året som var ifall man har nån form av blogg.

Och ifall detta ska ske även från mitt håll, så vill jag varna för skryt.

2012 var året som inleddes med en blöt, och ganska påtvingad, kyss av Mikael i en dimmig och något svettig krogmiljö. Hade inte alls planerat nåt sånt, men efter att ha gett honom ett antal kyss-dissar beslutade jag mig för att prova på det ändå. Det var skoj, så jag bestämde mig för att fortsätta med det. Och här är jag nu, i en vardag där jag kysser honom varje dag och kan inte tänka mig ett liv utan det. 

Världens bästa karl.

2012 var året jag pungade ut 2200kr till någon brud som kallade sig frisör. I mer än två timmar satt jag i hennes jävla stol och blev "tillpiffad". Jag som knappt unnar mig en coca cola och en tidning på seven eleven har haft mycket svårt att smälta denna utgift, eftersom den kändes ganska så onödig efteråt. Visserligen skedde första kyssen med Mikael dagen efter min nyklippta, dyra frisyr, och jag vet inte om det kanske var den som gjorde det? Dyr jävla kyss i så fall.

Min nya frisyr, som ser precis ut som den förra. Kort taget ett par timmar innan kyssen. Ser ut som att jag var omedvetet medveten om den? Tycks värma upp lite.

2012 var även det året som jag för andra gången blev hemlös efter att ett andrahandskontrakt gått ut. Jag flydde glatt min kos från Olskroken och gick raka vägen hem till Mikael där han varmt mottog mig i sin tvåa i Mölnlycke. 

Min Mikael, på vår balkong.

I samma veva som flytten till Mölnlycke, blev jag automatiskt med katt. Jag hatade katter. Mest av allt. Äckliga små odjur. 
Meeeen, 2012 var även året jag föll pladask för Rocky, en urtjusig kissemiss som jag allvarligt talat aldrig nånsin vill vara utan. Kände att detta var en viktigt punkt att ta upp då den är ett stort genombrott för mig.

Rocky!!!

2012 var det året jag tröttnade på stressiga och sena kvällar på posten och förstod att en förändrig måste ske innan jag tvunget måste lämna jordelivet. Sökte fyra jobb, och fick ett utav dem på ett fingerknäpp. Underbara liv! Nu jobbar jag med något jag trivs med, som passar mig, 600meter från hemmet, på dagtid 8timmar om dagen med bra betalt. Livet <3

Aldrig mera postenklädd.

Sist men inte minst, kanske det största faktiskt, så bestämde sig min syster för att klämma ut en unge under 2012. Fantastisk bra idé! I skrivande stund är hon blott två veckor gammal, och min kärlek till henne går inte att få ner i ord.

Ella <3

Kort och gott, 2012 var mitt år. Självklart förstår jag att jag inte kan ha lika höga förväntningar över 2013.

Tack och hej, leverpastej!