söndag 23 december 2012

Nu vet jag!


I förra inlägget skrev jag om den perfekta julklappen. Jag visste inte då vad jag egentligen menade. Vadå omslagspapper med snören och hetsshopping på stan?

Nu, helt plötsligt, är det så uppenbart vad årets julklapp är. Och den är varken inslagen i silkespapper eller köpt på ett kaotiskt varuhus. Ernst Kirchsteiger har inte varit framme och trollat med mossa och röda äpplen, och inte heller har jag funnit den i ett julpyntat skyltfönster.

Nyfiken? Nedan kommer en bild på en naken, unik och jävligt uppskattad julgåva:





Och jag kommer aldrig någonsin glömma orden som spelades upp från lillasyster i högtalartelefonen i mamma och pappas vardagsrum, mitt i julstöket:

"Hej.................*ett par sekunders tystnad som kändes som sju minuter*.......det kom en liten flicka".

Hjärtat, som varit stendött för en kort stund, hoppade upp och dansade Gangnum style och ansiktet sprack av ett stort leende. Hade jag inte haft köttbullesmet över hela mig hade jag förmodligen slagit en volt.

Det här är Ella, en perfekt liten tjej som jag kommer göra allt för. Välkommen hit <3 



Och det här är dansen mitt hjärta inspirerades av:



Njut av båda!

måndag 17 december 2012

Jakten på den perfekta klappen

Ibland undrar jag verkligen vad som har störst betydelse. Paketets utsida, eller insida? Självklart kan jag inte ta risken att chansa på vilket mina julklappsmottagare föredrar, och därför måste jag uppnå optimal perfektion på båda sidor. 

Därför har jag armbågat mig fram på ett fullproppat varuhus i helgen. Det är absolut den enda taktiken för att kunna flytta sig från punkt a till punkt b i en panikartad julatmosfär.

Med det avklarat återvände jag hem, utan en endaste krona kvar på kortet (på riktigt, jag var absolut tvungen att lägga den sista tjugan på silkespapper som jag bestämt måste använda mig av i ett av paketen eftersom att det måste kännas lite lyxigt. Tror inte dasspapper hade gett samma effekt som detta prassliga rikemanspapper).

Jaha.
Dags för del två då;
Paketinslagning.
Helvete, jag som inte ens har fingerfärdighet nog att peta mig själv i näsan.

Om sanningen ska fram så är jag mycket förvånad över resultatet. Jag har slitit mer med paketpapper och snören, än vad jag har gjort bland hysteriska medelålderskvinnor i pälsmössa på stan (och då fick jag slåss om ett bord på Subway, och pressa mig igenom köbildningar för att kunna röra mig framåt).

Nu tänker jag stolt visa upp mina arrangemang:



 Se bara vad katten njuter. Ögonen tindrar.



Mikael var inte fullt lika noga med utsidan, jag hoppas då verkligen att han engagerar sig mer på insidan. Han menar att han inte vill orsaka dåligt samvete på julafton, utan hans julklappsmottagare ska utan problem kunna slita upp hans paket med nöje. Fint!

onsdag 5 december 2012

Ett glädjande besked

Frågade Mikael vad han önskar sig i julklapp.

"Inget. Jag behöver ingenting, jag har redan allt!
Jag har redan en fet lägenhet, en fet bil, en ny fet soffa, en jävligt fet säng och en fet flickvän, vad mer kan man önska sig?!"

I vanliga fall hade jag slagit mig ner på knä och håvat upp mitt brustna hjärta ur pölar av tårar.
Men inte denna gången!
Denna gången blev det ett "YES!!" och en high five.


Vi hörs!

söndag 2 december 2012

Just nu:

Håller jag på att deltaga i ett eget litet projekt jag skapat. 
Ett en-mans projekt.
Eller, jag tycker man kan se det hela lite som ett experiment faktiskt. 

Det handlar om att äta upp sig, proppa munnen full av vad man vill, när man vill och hur man vill.
Detta endast för att kunna sätta "viktnedgång" som ett av alla löften på nyårsafton.

Därför skapar jag en lättare övervikt bara för att sedan kunna gå ner allt och känna att jag är i mitt livs bästa form. För att förstå att man borde vara lycklig, och skaffa sig en känsla av att man lyckats.


Jag har redan kommit en bit på väg och kan inte längre använda mina hyfsat nyinköpta jeans, jag känner magen mot låren i sittläge, och hakan har liksom blivit ett med halsen.


Detta är så otroligt spännande!!
Och jag gillar att se hetsätandet (alternativt matmissbruket) som en utmaning istället för ett problem.


Jag återkommer med resultat.

En mycket ivrig kvinna