Jag tänker gå rakt på sak:
Ja, jag blev tappad som barn.
Men det betyder inte att jag är onormal.
Jag andas, äter och utför mina behov i en mycket väl inredd lägenhet i Sveriges centrum. (Kanske världens centrum till och med? Kan kännas så ibland när man åker spårvagn)
Jag försörjer mig genom att förverkliga folks drömmar och kämpar ständigt med att tag i mina egna. I min livsplan finns nämligen mycket inplanerat och jag har varken råd eller tid att hamna efter. Det innebär att jag undviker miljöer bland folk och alkohol då det lätt får mig att halka av banan.
 |
| Jag är dessutom en väldigt glad tjej |
