Eftersom jag vaknade upp till en del hysteriska sms idag där folk undrade vem fan John är, känner jag ett visst behov av att förklara.
För er oroliga själar där ute kan jag lugnt tala om att jag inte har en affär med en annan man, vänsterprassel faller mig inte i smaken.
För min del är det rätt lätt att räkna ut vem John är när man skriver om sömn. Men tydligen är inte det inte lika självklart för alla, så här kommer avslöjandet:
Mannen som jag talade så gott om i förra inlägget är ingen mindre än John Blund! En fantastiskt bra snubbe att vara kompis med.
Det var inte bara mitt liv, min partner, och min dyngsrytm som fick stryk av helgens sovande. Även brallorna.
Det är fan riktigt illa när mysbyxorna får liggsår.
Den här helgen har svävat iväg på små fluffiga moln bland mjuka får som hoppar hage.
Mitt manliga sällskap har inte varit karln jag bor med, utan John.
Åh, John!
Mikael har jag bara sett röken av i samband med att jag bytt ställning efter att ena armen domnat av, eller när jag sprungit upp och kissat på rekordtid, för att sedan snabbt återgå till att slingra in mig i famnen på John igen.
Trots att jag sovit mer än vad jag varit vaken känner jag mig fortfarande helt slut.
Och eftersom att jag inte orkar ha munnen stängd just nu, dreglar jag en del. Och det är lite jobbigt att hålla uppe huvudet, så jag ger mig inte ens in i matchen "att sitta upp".
Därför har jag, under en kort stund då jag hållit mig vaken, hets-googlat lite på "hitta ny energi", "energikick" och "så blir du pigg".
Och jag blir ännu tröttare av att google ger mig svaret att MOTION är det enda som botar trötthet.
Hur i helvete ska jag orka gå ut och gå, alternativt ta en "avslappnande" joggingtur som det så fint heter, när jag knappt orkar att ropa på Mikael för att få ett glas vatten? Som jag ändå inte dricker av för glaset är för tungt att hålla i.
Känns lite som en ond cirkel det här.
Och i skrivande stund bestämmer sig tvättmaskinen för att tömma ut allt vatten rätt på dassgolvet, istället för i golvbrunnen, så att vi för stunden kan bjuda in hela Mölnlycke på poolparty.
Ja varför inte?
Äsch, jag går och lägger mig igen.
Precis som alla andra barn idag, måste jag också stolt visa upp mannen bakom mig. Min skapare.
Att höra att jag är lik dig kan ibland vara lite deprimerande, för inte fan vill jag vara lik en gubbe.
Plötsligt inser jag dock att jämföras med dig är den bästa komplimangen jag kan få.
På riktigt. För det finns inga ord på hur viktig och betydelsefull du är för mig.
Aldrig mer ska jag älta att jag fick din stora näsa och färglösa hår. Istället ska jag glädja mig åt att jag är en del av dig, min älskade pappi! Och du är den bästa mannen i mitt liv. Utan dig hade jag aldrig varit den jag är.
Ibland blir jag så jävla imponerad av mig själv.
Jag har precis lagt av världens bästa jävla brakidé.
Detta efter ett stillsamt, men ändå rätt bekymrat, besök i soffan en stund.
Med skallen full av frågetecken har jag alltså nu äntligen kommit på hur jag ska få min mamma att känna sig extra lycklig på julafton.
För det är nämligen dags att börja planera sånt i tid i år.
Så att jag slipper köpa julklappar på Hemköp i sista minuten och slå in dem i reklamblad från Netto, som förra året.
Denna fantastiska kvinna har uppfört sig mycket väl under årets gång, och har inte gjort mig varken ledsen eller besviken.
Detta ska självklart belönas.
Med sann kärlek.
OCH JAG VET HUR!!!!
fortsättning följer...
Nackdelen med att plötsligt ha ett vuxet-jobb är faktiskt inte att klockan vänder upp och ner på humöret kvart över sex på morgonen, utan att nytvättat hår och fina skor är ett måste.
Lite som en oskriven lag.
Det innebär att fötterna värker av de tajta skinnskorna med snörning och klack, och att duscha plötsligt har blivit något av en vardagsrutin.
Jag hoppas man vänjer sig.
Med detta sagt vill jag tacka för er förståelse.
Det är faktiskt väldigt jobbigt att smörja in sig i väldoftande lödder varje kväll, på inte tal om att gå omkring som om svanskotan vore av på mitten.
Tack.
Och så har jag dragit i handbromsen igen, satt livet på tvärnit och gjort en kraftig u-sväng och provat ett annat håll.
Man blir trött på att bara köra rakt fram hela tiden.
Eller i en oändlig uppförsbacke om jag ska vara ärlig.
Efter att ha hämtat ryggvärk, pisslöner och mitt livs kärlek i postens lagermörker har jag nu valt att skriva på pappret som ska förändra vardagen.
Ett litet beslut från min sida som egentligen inte alls var planerat.
Men efter en övertidskväll på posten, full av irritation och huvudvärk kom jag hem och spontansökte fyra jobb i ren frustation.
Och det gick rätt bra!
Så nu är det där med att hitta söta kärlekslappar under arbetstid ett minne blott. Ska rama in den här och sätta på mitt nya jobb istället. På mitt skrivbord. Vid min dator. På min plats.
Vad jag kommer göra istället?
Förverkliga drömmar.
Både mina egna och andras!
