En förbiMARSch

För 10 år sedan satt jag i gymnasieskolans bamba och petade med gaffeln i en fiskpinne. Plötsligt slog sig en främmande människa ner bredvid mig och vi lärde känna varandra över en bit mat. Sedan dess har hon alltid funnits vid min sida. Vid skolbänken, på andra sidan telefonluren, på andra sidan Sverige och så vidare. På senare år är det sällan vi träffas i verkligheten. Det förändrades i mars. Då återförenades vi när hon klev in på kontoret och roffade åt sig ett jobb. Hon får mig att känna mig ung igen!

För 3 år sedan bestämde jag och Mikael att vi skulle sätta punkt för dejtandet. Det var egentligen aldrig något för oss. Istället kom vi fram till att det var dags att ta det hela till en ny nivå, och det var ungefär då som vi ändrade civilstatus på facebook. I mars var det dags att fira denna minnesvärda händelse. Vi köpte pizza.

För 2 månader sedan vann vi en budgivning på ett litet rött hus på landet. I mars har jag ägnat 110% av min lediga tid till att planera varenda centimeter av detta hus. Jag har till och med kommit fram till vilken kökslåda som är mest praktisk för fryspåsar.

Glöm inte bort februari

Någonstans bland färgprover, bankpapper och husritningar försvann mitt obligatoriska månadsinlägg. Man kan säga att livet som husägare redan inneburit tidsbrist och uppoffringar.

Februari har hursomhelst varit fullproppat av timmar på pinterest, ellos och tradera. Jag har faktiskt 150 kvadrat att fylla upp inom kort, och det kräver en del förberedelser. Till exempel att rensa och slänga skit, för att göra plats till alla nya loppisfynd. 

Inte nog med att jag gått igenom varenda skåp, garderob och förråd här hemma, så har jag även rensat i käften. Inget onödigt ska med till huset!!

Bye bye, visdomstand!

JA, NU AR vI med hus!

17 dagar. Det var det som krävdes för att det nya året skulle slå oss förvånat på käften. Som vid de flesta tillfällen där knytnävar är inblandade så var vi inte alls beredda. Det gick så fort.

Vi har tömt våra spargrisar för att byta ut dom mot riktiga grisar. Såna som finns på landet. I närheten av ett rött litet hus.

Vårt hus.

På den trettonde dagen på det nya året åkte vi på husvisning i mörker. Dagen efter kippade jag efter andan i mitt eget svett med en argsint boråsare som verkade rik till en början. Efter en tuff kamp oss två emellan segrade jag. 25 år efter min födsel vet jag alltså äntligen hur det känns att vinna. 

Vi flyttar i april.