En kvinnas dröm måste ju ändå vara att två män bråkar om en?
Jag har alltid föreställt mig att det skulle vara något riktigt njutbart.
Att man liksom blir lite mallig.
Men nej.
Sanningen är att det känns som att man är en tuggleksak som två hundar står och drar i.
Inte särskilt häftigt alltså.
Då är det ju tur att man redan har en karl.
Som plåstar om mina bitsår och tvättar bort allt dregel.
Som ringer och ljuger om att vi har strömavbrott hemma och överraskar med tända ljus överallt och ett upptappat skumbad.
Det är först då man blir mallig och rätt nöjd.
Eller var det kanske för att jag luktar illa?
Efter allt slit på jobbet?
För det blir ju ganska mycket spring fram och tillbaka mellan de båda parterna (partnerna?) på jobbet.
Det måste finnas en tanke bakom att jag är uppkallad efter ett rovdjur, för jag har verkligen ett helt vilt och djuriskt leverne.
Jag blir på min vakt så fort andra närmar sig mitt revir och för att undvika såna situationer skvätter jag urin för glatta livet. (Så få inte för dig att komma hit och hälsa på)
Jag äter allt jag kommer över, det spelar fan ingen roll om det legat på golvet en stund.
Jag gillar att sitta lite gömd i bakgrunden och betrakta omgivningen för att sedan gå till attack mot den svagaste länken. (Dock oftast för att knuffa på istället för att knuffa undan)
Sist men inte minst så gillar jag att bli klappad medhårs och jag morrar åt dem jag ogillar.
Det är såhär det är, att tillhöra familjen Falk.
Eftersom att färgen grön symboliserar tillväxt, harmoni och fräschör har min blogg slängt av sig sin gråa kappa och blivit grön. Inte grön av avund och inte heller grön av mögel, utan fräscht grön.
Av harmoni.
Det finns så många bra saker som är gröna, till exempel:
Krispig sallad, saftig gurka, nyklippt gräs, skogar och låtsaspengar
Och nu även min blogg.
Jag jobbar på ett företag som förverkligar drömmar och undrar varför jag inte förverkligar mina egna?
När jag slår mig ner vid köksbordet för att förtära en ganska så hälsosam och härlig middag har jag sällskap utav denna utsikt:
Tro fan att man lider av migrän.
Jag finner absolut ingen livsglädje i denna bild. Inga drömmar, ingen framtid, inget lyckorus i magen och absolut ingen längtan efter morgondagen.
Jag bor i en skolåda av betong. Grannarnas cigarettrök letar sig in i mitt vardagsrum och jag sitter i någon annans stekos i mitt egna kök. Jag kan inte duscha utan att grannen mitt emot ser mig naken. Runt min skolåda ränner folk runt i cirklar och oroar sig mer över hur mössan sitter än om tiggaren på gatan.
Jag vill kunna sitta vid mitt köksbord och se ut på en blommande äng, höra fåglarna kvittra och se naturen förändras efter årstid. Ända sättet man fattar att årstiderna förändras här är när grannarna mittemot byter gardiner.
Jag vill kunna gå rätt ut utan skor och känna gräs under fötterna istället för cigarettfimpar och spottloskor. Jag vill leva utan bensinångor och motorbrus.
Jag som ska ägna året åt endast hälsosamma ting inser ju att detta inte är hållbart. Det kanske är dags att köpa sig en lott?
Eftersom det här ska vara en väldigt positiv blogg numera, i hälsans glada tecken, formulerar jag min lördag enligt nedan:
Det är så fantastiskt att vakna upp i sådan extrem smärta att man inte vet vad man ska ta vägen - det får en verkligen att uppskatta alla de dagar man mår bra. Dessutom kan det vara skönt att få en påminnelse om att man faktiskt har ett huvud ibland. Tänk vad synd det är om dem som inte har ett huvud, det finns såna männsikor. Jag har träffat flera stycken.
Och det är inte så dumt att ha dagar där man kräks ett stup i kvarten - jag har säkert krympt ett par centimeter runt midjan nu. Sist men inte minst, vilken himla tur att det inträffade under lördagen så att jag slapp sjuka mig från jobbet!
Life is good.
I
mitt liv serveras det pasta till middag om man vill ha pasta till middag. Man får äta pannkakor till frukost på lördagmorgon, och det är okej att suga i
sig chockerande mängder av oboy när suget smyger sig på.
I alla fall fem dagar i veckan.
De andra två hetsbantar jag.
För varför tänka på vad man äter fem dagar i veckan för att sedan "unna" sig vad man vill i två? Då är det väl bättre att banta två dagar och unna sig fem?
Det tycker jag bara är att lyssna på sin kropp och ge den vad den behöver.
Och det är hälsosamt.
Det
är inte bara mitt karriärs-jag som uppdaterats och förvandlats, utan
även min blogg helt plötsligt. Här saknas just nu framgång.
Därför tänker jag endast att skriva om sånt som folk vill läsa om. Så här har ni en jävligt aktuell hälsoblogg!
Och
med tanke på att jag undviker nikotin, koffein, alkohol och enorma
mängder av sex så borde jag vara en exemplarisk hälsobloggare? Jag äter
varken fågelfrön till middag eller trampar livet ur mig på en
spinningcykel, vilket också känns väldigt hälsovinnande.
Så här har ni mig, årets största förebild inom hälsa!
Håll er uppdaterade.
Idag har varit första dagen på mitt nya liv.
Och då syftar jag inte på att jag påbörjat årets viktkamp idag.
Det är nämligen ett kapitel för sig.
Ett långt kapitel.
Och ganska gripande.
Nä, idag är nämligen dagen som jag förvandlats.
Tyvärr inte viktmässigt då.
Men det har jag ju redan gjort klart.
Jag har blommat.
Från en liten färglös knopp har jag exploderat ut i ett färgglatt och doftande blomster.
Lite som ett fyrverkeri.
Och nu till det chockerande: Orsaken till detta fantastiska är jobbet.
 |
| Jag på jobbet. |
Man vet att ringen på vänster ringfinger hör ihop med rätt ring på rätt kille när:
- Han vaknar upp tårögd en lördagsmorgon bara för att han är så glad över att ha mig jämte.
- Han väcker mig mitt i natten bara för att kolla om jag mår bra eller om jag behöver något.
- Han puffar upp kuddar och skakar täcket innan han stoppar om mig.
- Han, trots att jag snorar och hostar, ändå ska gosa ner sig jämte mig om kvällarna och pussa på mig.
- Han stänger in sig i köket i hemligt och kokar ihop en ännu hemligare brygd som jag ska dricka vid halsont.
Man vet att ringen på fingret sitter där den ska när han förvandlar de värsta dagarna till de bästa. Som en trollkarl i mitt redan ganska magiska liv.
Min farfar var den absolut bästa gubben i hela världen. När han på grund av sjukdom förlorade båda sina ben var det inget som han direkt var ledsen över. Istället såg han på sin permobil på samma sätt som en femtonåring ser på en vråltrimmad moped. Han hade en liten cykelkorg där fram med viktiga saker i och han berättade en gång att han mätte rumporna på damer för att se ifall dem fick plats, så att han kunde skjutsa dem en bit. Han skämtade också om sin olovliga körning när han racade fram i ilfart längs gatorna i Fritsla, och undrade så varför permobilen inte skuttade fram när han tryckte på knappen som såg ut som en hare.
Min farfar älskade hundar och när han förlorade sina ben var det såklart inte lika lätt för honom att träffa sina älskade jyckar längre. När han fyllde 75 fick han därför en prydnadshund av mig och min syster. En skämtsam liten hårig sak med grön kavaj och monokel. Vad vi inte hade tänkt på var att det egentligen bara var ett huvud och en överkropp på hunden, och när farfar sliter av pappret och får se den utbrister han "Den har ju inga ben! Precis som jag! Fan vad bra, då slipper jag gå ut och gå med den". Och så skrattade han så att han nästan ramlade av stolen.
Min farfar var även familjens egna musikaliska geni och satt därför jämt och ständigt och nynnade på en rad olika låtar. Det finns nog ingen som vet vad det egentligen var för låtar, inte ens han själv och när man frågade honom om det var ett nytt verk han satt och sjöng på så skrattade han högt.
Min farfar var alltid såhär glad och skämtsam. Alltid så full av liv och glädje. Jag kan inte komma på en endaste jävel som fortfarande hade varit glad utan sina ben?! Han såg alltid livet från den ljusa sidan och kunde skämta om vad som helst, när som helst och hur som helst.
På ett sätt känns det så himla rätt att inleda året med berättelsen om min farfar, för en större förebild gällande glädje och livslust finns inte. Det som känns så svårt är att familjen tagit ett sista avsked av honom idag, och att han inte kommer att nynna vidare bland våra släktträffar längre.
Ta hand om varandra, för plötsligt en dag så saknas någon.
Jag
undrar hur många som googlat på "snabbaste sättet att gå ner i vikt"
idag? Jag undrar hur många som åt bakis-pizzan samtidigt och lovade sig
själva att 2014 ska innehålla mindre mängder alkohol?
Alla år avslutas alltid med dunder och brak, ett par centimeter för mycket runt midjan och en jävla massa konstiga idéer över hur nästa år ska vara. Den
första januari är dagen då många liv skall förändras, göras om och
rättas till. Man slår fan inte upp ögonen till ett nytt år på morgonen, utan till ett helt nytt liv!
Någon sa att man ska se det nya året som en oskriven bok, och det är den första januari som man fattar pennan och börjar skriva. Man avgör helt själv vad boken ska handla om och hur den ska sluta. Min bok ska vara en själv hjälps-bok där man kan lära sig allt som vad livet handlar om och vad som är viktigt. Man kommer bland annat kunna läsa om hur man gör för att jobba skiten ur sig, att det är viktigt med motion, att man ska tänka på vad man äter, att det är viktigt att skratta och umgås samt att hinna få en stund för sig själv. Nedan följer en liten tjuvkik på några av min nya boks kapitel:
- Livsglädje - Lär dig att ta vara på livet och dig själv, det gör att det blir enklare att skriva en uppföljare.
- Kärlek - Ta inte bara vara på dig själv, utan på alla andra också. Sluta ta folk för givet och visa uppskattning.
- Vänskap - Lär dig att ta hand om de vänner du har, du behöver dem och dem behöver dig.
- Arbete - Lär dig att jobbet inte är det viktigaste i livet, men se till att göra ditt absolut bästa och sträva efter att utvecklas.
- Upplevelser - Inte för att avslöja för mycket, men detta kapitel kommer innebär allt från ullaredsbesök till utlandsresor.
- Framtidsplaner - Lär dig att tänka ett steg före. Du påverkar din egna framtid hela tiden.
För att boken ska bli så bra som möjligt behöver jag göra en del efterforskningar, till exempel:
- Börja träna. Jag vill verkligen kunna ta mig upp till tredje våning där jag bor utan att se stjärnor. Jag vill sätta igång med yoga på allvar för jag tror att det passar mig utmärkt.
- Boka minst en resa. Det är i skrivande stund oklart om vart vi ska åka, men att se sig om i världen är nyttigt och lärorikt.
- Umgås. Jag lovar och svär på att jag ska utsätta mig själv för mer sociala sammanhang för att dela med mig av, och ta del av, skratt, tårar, drömmar och motgångar.
- Jobba. Det är roligt att jobba och jag tänker jobba rejält, dock tänker jag sluta med att prioritera jobbet framför mig själv och min hälsa.
- Läsa andra böcker. Det kan vara skönt att byta värld ibland.
- Spara pengar till hus. Lev fattigt nu för att kunna leva rikt senare.
Jag kommer att skriva ut delar av min bok här, för den som är intresserad.
Gott nytt år!
Eftersom jag inte tagit mig tid till att blogga under året som varit, så följer nedan en snabb genomgång av de viktigaste händelserna. Observera att mitt år varit väldigt bra och att det kan upplevas som provocerande eller åtminstone något uppretande. Jag kommer att be om ursäkt i ett annat inlägg vid ett annat tillfälle.
Saker värda att minnas:
- Jag blev fastanställd och har säkrat min inkomst för resten av mitt liv. Om jag då inte gör mig av med jobbet, vilket inte är aktuellt. Det viktiga är dock att dem inte kan göra sig av med mig längre.
- Min nya fastanställning firades i Barcelona med hela företaget. Eller ja, jag trodde det var därför vi åkte dit iallafall. Det visade sig dock bara vara en helt vanlig konferensresa, innehållande väldigt få konferenser. Hur som helst så susade jag runt på cykel genom Barcelona i solsken, upplevde spansk mat, flamenco och ett vårigt Spanien under arbetstid.
- Jag genomgick en större förvandling rent utseendemässigt då jag bestämde mig för att uppfylla min pappas, farmors, mormors och resten av världens dröm genom att ta tillbaka min naturliga hårfärg samt plocka ur "skiten" under läppen. Se så anständig jag plötslig blev:
- Mikael fyllde 30 och jag som alltid ska överdriva köpte en weekendresa till honom i present för att förvandla hans ålderskris till något fint. Det var en lyckad present och jag tänker önska mig samma sak i 25årspresent.
- Tillbaka i Sverige hann jag knappt duscha och byta trosor innan vi satt på ett flygplan igen. Det var dags för oss att ägna en vecka av våra liv bland turkost vatten, vita sandstränder, strålande sol och grekisk mat. Det var ett bra sätt att slösa bort pengar, liv och vardag på.
- Mikael är, som vanligt, väldigt frågvis av sig men den viktigaste frågan tog han upp i juli. Det slutade såhär:
Saker man lär minnas ändå:
- Är allt jävla jobbande, stressande och slitande. Vill absolut inte räkna ut hur många timmar jag ägnat på kontoret under 2013, för då lär jag behöva uppsöka proffshjälp.
- Är den akupunkturbehandling jag genomgick i kriget mot min migrän. Att bli stucken med nålar, som vibrerade med hjälp utav el, och sedan ligga helt stilla i en timma två gånger i veckan under ett par månader var inte det mest spännande jag varit med om, det är till och med tveksamt om det funka...
- Att Mikael gav mig "Nu slutar jag att snusa för din skull" i present på alla hjärtans dag. Jag, som kånkade hem både rosor och choklad till honom, blev inte alls imponerande av att få en svettig, irriterad och snussugen Mikael i present på denna romantiska kärleksdag. Att vårt förhållande överlevde hans abstinensbesvär ser jag som ett gott tecken, vi kommer att klara allt tillsammans.
- Är telefonsamtalet från pappa som berättar att farfar hamnat i himlen. Mitt i min julklappsinslagning fick jag denna nyhet som skulle vrida ut och in på hela mig själv. Man inser inte vad man har förrän det är borta, glöm aldrig det.
Det allra roligaste under 2013 har ändå varit att se denna lilla tös växa. Ella, när du blir stor och kan läsa så vill jag att du läser detta: Du har förgyllt både mitt och många andras liv genom att bara finnas till i denna värld, du vet väl om att du är underbar? Jag älskar dig!
