Vad var det som hände?!

Halloween.
Enda dagen på hela året som det faktiskt är okej att vara ful.
Då är det ju lite synd att jag inte tog vara på det.

För vad var det som hände egentligen?!
Jag var inte ful.
Typiskt mig att alltid förstöra för mig själv.

Ett par omg - moments

(Till mamma: OMG = Oh My God)

OMG, har insett ännu mer idag att jag är mer man än kvinna.

Skrämmande tanke.

Jag är en man som fastnat i en kvinnas kropp.

Stackars mig.

Det är fan inte lätt att vara jag.

Det har jag i och för sig aldrig påstått heller.

Men när jag går och blir sjuk utan att vara beredd på det (denna gången har jag INTE beställt att bli sjuk. Hatar felleveranser) så blir jag väldigt.....kinkig.

Inte kinky, I wish, utan grinig.

Klen.

Värdelös.

Dålig.

PRECIS som en man!

Jag släpar fötterna efter mig och klagar, snorar, fräser. (Förlåt jävla bemannings-idiot att min förkylning går ut över ditt äckliga jävla beteende. Du var på fel plats vid fel tid helt enkelt. Ja alltså, när du vann spermieracet. Mongo)

När jag slänger upp dörren till jobbet och kliver in så stannar tiden.

Jag rör mig i slow-motion och ser förbannat arg ut.

Lite som King Kong.

Ingen vågar prata, ingen vågar hälsa.

Jävla förkylning...

OMG, jag har sett Sebbe le.

Sebbe är postens bittraste gosse.

Kanske hela världens.

Om jag skulle fråga alla i hela världen om dom sett honom le så hade nog bara hans mamma räckt upp handen.

Han var säkert en glad bebis.

Det som jag förr trodde var omöjligt har alltså äntligen hänt.

Han log.

Flera gånger!!

Och som om inte det vore nog så köpte han en cola till mig idag.

Jag vet inte, men vart går gränsen?

När är det dags att be om hjälp?

Mår han verkligen bra?

Jag blev i alla fall jätteglad, kändes lite som att se sin son ta sitt första steg.

Vet inte om det är jag eller han som ska ha medalj över detta lilla halleluja-moment.

Jag som upplevde det hela, eller han som faktiskt äntligen klämde fram ett leende?

(Och Sebbe, jag vet att du läser detta. Ler du inte imorgon så virar jag in dig i plast och skickar dig till Danmark. Det vill du inte. Jag lovar.)

OMG, idag när jag dundrade ner med soporna till sophuset så stod det en lockig liten skakig tant där och....jag vet inte vad hon gjorde, tittade?

När jag tryckte ner soppåsen som stank gammal kyckling kom den lilla tanten och parkerade sitt ansikte 10cm från mitt och säger glatt:

”Hej! Är det du som bor högst upp? Du som alltid har massa olika karlar på besök?”

VA?!

Ärligt talat?

Vad är värst?

Att jag framstår som bög eller prostituerad?

(jag menar, sån koll hon verkar ha på mig kan hon ju knappast missat att jag är ganska manlig)

Ska jag behöva lägga en skynke över mina besökare hädanefter?!

ps. vill bara tillägga att jag definitivt inte är prostituerad. Jag umgås bara hellre med killar än med tjejer då tjejer oftast är lika puckade som ovan nämnda bemannings-idiot. Jag får liksom sån himla lust att slå in näsbenet på folk ibland. 

 

Dödslängtan?

I lördags körde jag en liten specialare.

Tyckte själv att jag kommit på världens grej!

I stundens hetta på ett dimmigt och svettigt Sticky Fingers bestämde jag mig för att köra varannan shot istället för varannan vatten.

Kul grej tänkte jag!

Man behöver inte vara raketforskare för att förstå hur det gick.

Ett plus ett är ju två.. (det hade jag dock svårt för att räkna ut i lördagsnatt) 

Dödligt för att:

1. Det fick mig att dansa hejvilt utan stopp i ungefär två timmar. Var nära på att svimma på grund av syrebrist. Syrebrist för länge = dödsfall. Var nog även en och annan som ville slå ihjäl mig.

2. Jag kände mig som ett halv-överkört djur under uppvaknandet på söndag morgon. Bad till gud om att bli överkörd en gång till så att jag slapp lida. Som vanligt hörde han inte min bön. Skitgud.

---

Jag äter och äter och äter. Känner tydligt hur huden kring magen liksom spänns åt. Har ingen kraft kvar i kroppen för all energi går åt till att överleva. Är lite orolig över vad som skulle hända om man satte en nål i magen (eller på valfritt ställe på min kropp) Hade det börjat pysa ut luft då? Eller droppa flottigt fett?

Dödligt för att:

1. Man kan bli tjock.

2. Det kan fastna fettklumpar i blodådrorna så att blodet inte kan flöda fritt. Konsekvenserna av detta är utan tvekan bortgång.

3. Man kan sätta i halsen och inte få någon luft.

4. Man kan kvävas i sina egna spyor.

---

Jag tillåter mig själv att hamna i situationer som jag vet att jag inte klarar av. Till exempel medvetet utföra socialt umgänge med personer som jag skulle vilja mata den döäckliga anakondan på Universeum med.

Dödligt för att:

1. Den enda utvägen jag KAN se är att dö. Jag VILL nästan dö bara för att slippa.

---

Sist men inte minst, jag umgås mycket med André.

Dödligt för att:

1. Man kan stendö när man sitter och hetsar honom till att köra liiiiite fortare när han redan ligger i 220.

2. Han får mig att gå med på dödliga utmaningar, till exempel om vem som kan halsa sin flaska med partymedel först. Alkoholförgiftning = ambulans = död.

3. Han inspirerar mig till många hyss. Han har bland annat lärt mig världens bästa tips på hur man spränger en toalett + toalettdörr. Han hade säkert kunnat spränga mig med.

4. Han får mig att känna mig ung igen vilket resulterar i att oron för benbrott och ryggskott försvinner = LIVSFARLIGT.

Om något händer mig, så leta i stuprören...

??

 

Hejja mig!

Sådär ja, då har superkvinnan landat i sin tresitsiga tron hemma i lugnet. (efter tio timmar på jobbet tycker jag att super är ett passande ord för mig) Fötterna ligger gladeligen uppslängda på bordet, och magen väller ut efter ett gäng frysta mini-pizzor. Därefter ljuder en lång rap och ett högljutt skratt åt mig själv.

”Satan vilken häftig rap!!”

Man kan ju inte göra annat än att läsa om första meningen en gång till och tänka ”skrev hon verkligen rätt när hon skrev superKVINNAN??”

Jag håller med.

Jag har också börjat tvivla på vilket lag jag tillhör.

Just därför bestämde jag mig för att försöka reda ut problemet lite, genom att sätta in mina egenskaper (färdigheter?) under rätt lag. Resultatet är ju skrämmande.

Mina kvalifikationer för att tillhöra laget Man

• Jag borstar aldrig håret
• Jag bloggar inte om skor
• Jag hatar handväskor
• Gillar att svära och vara vulgär
• Fattar inte grejen med nagellack (inte pälskappor heller för den delen)
• Umgås hellre med killar än tjejer då jag finner det kvinnliga könet förbannat komplicerade
• Tycker alla killar i Idol är fula
• Kräks av Twilight-filmerna
• Kan skämta om snoppar och andra äckliga grejer
• Kan se en kattunge utan att lipa

Mina kvalifikationer för att tillhöra laget Kvinna

• Jag har annorlunda blödningar varje månad, vet inte om det är för att jag kastar pallar på jobbet som basketbollar, och att det lätt blir så att en pall hamnar lite...fel, eller ifall det finns någon mer naturlig förklaring bakom. Det blir iallafall blåmärken av pallarna, så varför inte en lättare blödning?
  
  
• Jag har något som ska föreställa ett par tuttar, är dock osäker på om det är pizza-tuttar eller kvinnobröst. Hur vet man?
  
  
• Jag har sex kompisar som inte är gjorda utav kött och blod, utan av bomull och andra mjuka föremål. Dom rör sig inte, pratar inte och andas inte.
  
  
  Jaha.
  Hmm.
  Okej.
  
  
  Finns bara en sak jag kan säga efter en snabb analysering av resultatet: Tur att det är absolut förbjudet att mobba på jobbet.

Vilsen

Vill börja med att tala om att jag har vinat ikväll, inte whinat som i gnällt, utan vinat som i surplat djävlens piss. Glöm inte det.

Igår bjöd jag André på tacos-party. André är en laglös värmlänning (OK, vet att det inte är kul med internskämt för det finns bara två som fattar, och det är jag och André, men hoppas att han fnissar iallafall. Jag gör. Helt klart.) som är som tagen ur Smala Sussie. 

Han låter likadant, beteer sig likadant och kan varenda jävla replik utantill. 

Jag som älskar Smala Sussie skulle gärna vilja ha något snartlikt live i mitt vardagsrum, därav fick han en inbjudan. 

(fast den egentliga sanningen är att han bjöd in sig själv, men det är en annan historia)

Efter att han konstaterat att jag är en kvinna med grava problem (är tydligen inte normalt att börja diska tallriken innan man ätit upp. Eller att bädda sängen medan man sover. Eller spara räkningar och anställningsavtal i en pärm med flikar) blev han mäkta förvånad när han insåg att jag INTE lägger innehållet i min tacos i bokstavsordning. Inte ens i färgkombination.... man kan säga att han blev helt paff.

Jag vet inte, men jag tycker han får mig att låta lite autistisk. Framför allt när jag berättar om mina små rutiner jag har (kissa, tvätta händerna och byta kläder så fort jag kommer hem, eller att jag alltid sitter på samma plats när jag åker buss) och han talar om att hans autistiska lillasyster beter sig likadant.

Jag har alltid trott att det är något positivt att vara ordningsam, ha kontroll över sig själv och alla andra i världen, samt att ha vardagsrutiner är ansvarsfullt och bra. Men helt plötsligt tvekar jag..

Imorgon ska jag göra något så wild and crasy som att göra allt baklänges! Till exempel som att börja dagen med att gå och lägga sig. Eller att strunta i att tvätta håret, trots att jag alltid gör det varannan dag.

 

FÖR JAG ÄR INTE AUTISTISK!

ps. älskar sexmejlen man får på Helgon! Blir kåt som aldrig förr av Arvid 46 som vill leka vuxenlekar halv fyra på natten. MY GOD jag kommer direkt! (på båda sätten)

Till dig

Jag har så himla många saker jag vill säga dig!

Ja DIG, du där, med mat runt hela munnen, svettringar under armarna, strumpludd mellan tårna och byxorna alldeles för hårt runt magen. (vafan, nåt av det där kände du väl igen dig i?!)

Jag vill säga dig att det är inte alls så värst dumt att jobba på posten. Folk ler när man kommer, och folk ler när man går. Folk ler när dom kör på mig med trucken, och när dom slänger ett paket i ansiktet på mig. Och det gör jag också! Hela tiden.

Dom ler när det är måndag, och dom ler när det är fredag. 

Vi ler så förbannat mycket tillsammans att vi till och med möts upp under helgen för att le lite till. (Inte illa va?)

Jag vill säga dig att jag blivit grymt duktig på att göra potatismos. Jag visste inte själv, jag visste bara att ibland föds människor med vissa talanger. Och efter 22 års undran vad jag har för talang har jag idag äntligen kommit på det. Känns så jävla skönt! Nu ska jag gå vidare i livet och se vart denna talang tar mig. Kanske står och säljer mosbrickor tillslut?(Tråkigt att behöva sluta på posten bara...)

Och jag vill säga dig att jag inte kan hjälpa att jag finner andras dumhet väldigt roande.

Jag vet att det är styggt.

Men jag är stygg.

Jag pinkar nästan på mig när folk ser ut som fågelholkar och kliar sig i huvudet åt världens mest självklara grej. 

Jag vet att dom inte kan hjälpa sin dumhet, men jag kan inte hjälpa att jag tycker det är skojigt heller. 

Jag vill inte lägga armen runt och tycka synd om och förklara. 

Jag vill ställa mig med benen brett isär och med händerna på låren, lite lutande framåt, och asgarva tills tårarna skvätter som ett hagelregn.

Och så vill jag fråga dig, gör detta mig till en sämre människa?

Sist men inte minst, jag har ingen aning om vem du är. Vem fan är du?!?!