Augustisnurran

När jag reser mig upp från min kontorsstol, går ut från mitt kontor och börjar vandra i korridoren så hör det inte alls till ovanligheterna att jag måste stanna upp för att tänka "vart är jag på väg?".

Då är det ju inte så konstigt att min sammanfattning om augusti börjar bli ganska suddig nu. Det jag minns är att jag fick hänga upp semesterstängt-skylten på kontorsdörren igen. Inte en chans att jag kunde vara på jobbet samtidigt som jag förverkligade en dröm i Kroatien. Jag och Mikael gick flera mil i den vackra medeltidsstaden Dubrovnik och för en gångs skull så visste jag vart jag var på väg. Det är inte att överdriva att säga att jag kunde ta på mina drömmar.

Men, tillbaka i verkligheten och snurrandet fortsätter. Det är nog tur att jag och mina barndomsvänner satte oss ner och skrev ner våra drömmar och mål som vi önskar uppfylla innan vi fyller 30. I år fyller alla 25, och alla har vi lämnat en drömlapp i ett kuvert som inte får öppnas igen förrän år 2019. Då ska vi läsa våra lappar och se hur det gick. Jag undrar hur många drömmar som kommer ha uppfyllts?