Min allra bästaste vän

Mamma,

jag vet att du kan bli lite irriterad på mig när jag ringer dig femtio gånger om dan och frågar vad du gör,

så hur kommer det sig att du inte blir sur när jag ringer mitt i natten och väcker dig när jag är ledsen?

jag vet att du blir trött på mig när jag inte lyssnar på dig och alltid skjuter upp viktiga saker,

så hur kommer det sig att du stått ut med mig innan jag ens såg dagsljus för första gången?

hur kommer det sig att jag kunde sparka dig i magen varje dag i ett par månader utan att göra dig vansinnig?

jag vet inte, jag vet bara att utan dig hade jag inte lärt mig att hetsbanta varannan vecka, och hetsäta den andra.

utan dig hade jag inte haft stora ögon, utan små fula gliphål.

utan dig hade jag varken kunnat sitta, gå eller prata. (vilket vissa säkert hade stört sig på)

utan dig hade jag aldrig varit jag.

du är min bästa vän, min förebild och mitt allt.

och trots att du väckt mig hundratals lördagsmornar när du dragit igång dammsugaren och sjungit med till radion, så vill jag bara säga att

JAG ÄLSKAR DIG!

och kommer alltid att göra det.
och du är inte tjock, du är helt perfekt.
puss