Jakten på den perfekta klappen

Ibland undrar jag verkligen vad som har störst betydelse. Paketets utsida, eller insida? Självklart kan jag inte ta risken att chansa på vilket mina julklappsmottagare föredrar, och därför måste jag uppnå optimal perfektion på båda sidor. 

Därför har jag armbågat mig fram på ett fullproppat varuhus i helgen. Det är absolut den enda taktiken för att kunna flytta sig från punkt a till punkt b i en panikartad julatmosfär.

Med det avklarat återvände jag hem, utan en endaste krona kvar på kortet (på riktigt, jag var absolut tvungen att lägga den sista tjugan på silkespapper som jag bestämt måste använda mig av i ett av paketen eftersom att det måste kännas lite lyxigt. Tror inte dasspapper hade gett samma effekt som detta prassliga rikemanspapper).

Jaha.
Dags för del två då;
Paketinslagning.
Helvete, jag som inte ens har fingerfärdighet nog att peta mig själv i näsan.

Om sanningen ska fram så är jag mycket förvånad över resultatet. Jag har slitit mer med paketpapper och snören, än vad jag har gjort bland hysteriska medelålderskvinnor i pälsmössa på stan (och då fick jag slåss om ett bord på Subway, och pressa mig igenom köbildningar för att kunna röra mig framåt).

Nu tänker jag stolt visa upp mina arrangemang:

 Se bara vad katten njuter. Ögonen tindrar.

Mikael var inte fullt lika noga med utsidan, jag hoppas då verkligen att han engagerar sig mer på insidan. Han menar att han inte vill orsaka dåligt samvete på julafton, utan hans julklappsmottagare ska utan problem kunna slita upp hans paket med nöje. Fint!