"Nä, nu får det fan vara nog" tänkte jag när jag bläddrade igenom min kalender. I min kalender kan man inte läsa om tjejmiddagar, fester eller andra sociala tillställningar. Detta beror på att jag inte sysslar med sånt. När jag väl ska utsätta mig för andra människor så behöver jag inte anteckna om det i min kalender för att minnas - det är nämligen det enda jag tänker på i så fall. Min kalender fyller bara en funktion: att få en bild över min migrän. En bild att slänga i ansiktet på doktorn. Varje gång jag tar en migräntablett skriver jag upp det i den med en röd penna. Min kalender är helt illröd. Livet kan inte fortsätta på detta vis. Jag har bestämt mig för att sluta med migrän nu, och i och med det har jag stressat ner, ätit nyttigare och utfört yoga framför tvn. Oklart om det funkar.
VEM
Vem är det som har flyttat in under oss egentligen? Och vad är det för fel på dig? Jag kan inte sova, och när jag väl lyckats somna så väcker du mig. Det finns stunder där jag tycker så synd om dig och ditt kroniska hostande att jag vill gå ner och knacka på och fråga om du behöver hjälp. Men mest så känner jag mig ganska störd av dig. Jag behöver lugn och ro och det är ungefär där som du och jag inte funkar ihop.
BER
Det sägs att det finns någon ovan molnen, och man får tro vad man vill om den saken. Jag och Mikael är väl inte särskilt troende, lik förbannat ligger vi på våra bara knän och ber om att få flytta till ett hus. Vi letar och letar, känner in och funderar. På inte tal om sparar pengar. Men nä, än har inte vårt ställe dykt upp. Vi undrar hur lång tid det ska ta? Vi betade av fem husvisningar under november, alla lika meningslösa. Gode gud, vi önskar oss ett hus i julklapp.
 |
| Vi längtar hem. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar