Till dig

Jag har så himla många saker jag vill säga dig!

Ja DIG, du där, med mat runt hela munnen, svettringar under armarna, strumpludd mellan tårna och byxorna alldeles för hårt runt magen. (vafan, nåt av det där kände du väl igen dig i?!)

Jag vill säga dig att det är inte alls så värst dumt att jobba på posten. Folk ler när man kommer, och folk ler när man går. Folk ler när dom kör på mig med trucken, och när dom slänger ett paket i ansiktet på mig. Och det gör jag också! Hela tiden.

Dom ler när det är måndag, och dom ler när det är fredag. 

Vi ler så förbannat mycket tillsammans att vi till och med möts upp under helgen för att le lite till. (Inte illa va?)

Jag vill säga dig att jag blivit grymt duktig på att göra potatismos. Jag visste inte själv, jag visste bara att ibland föds människor med vissa talanger. Och efter 22 års undran vad jag har för talang har jag idag äntligen kommit på det. Känns så jävla skönt! Nu ska jag gå vidare i livet och se vart denna talang tar mig. Kanske står och säljer mosbrickor tillslut?(Tråkigt att behöva sluta på posten bara...)

Och jag vill säga dig att jag inte kan hjälpa att jag finner andras dumhet väldigt roande.

Jag vet att det är styggt.

Men jag är stygg.

Jag pinkar nästan på mig när folk ser ut som fågelholkar och kliar sig i huvudet åt världens mest självklara grej. 

Jag vet att dom inte kan hjälpa sin dumhet, men jag kan inte hjälpa att jag tycker det är skojigt heller. 

Jag vill inte lägga armen runt och tycka synd om och förklara. 

Jag vill ställa mig med benen brett isär och med händerna på låren, lite lutande framåt, och asgarva tills tårarna skvätter som ett hagelregn.

Och så vill jag fråga dig, gör detta mig till en sämre människa?

Sist men inte minst, jag har ingen aning om vem du är. Vem fan är du?!?!