Ett skitbra tips

Inatt satte jag ostmackan i halsen och jag svär, jag fick plocka upp mina ögon som ramlat ner på golvet och trycka in dom i ögonhålorna igen.

Där satt jag, i mörkret i min ensamhet, och blev helt plötsligt jävligt paff, förvånad, förbluffad och förbannat upplyst.

ÄNTLIGEN FATTADE JAG!

Fattade varför mina förhållanden aldrig blir särskilt långvariga.

Håll i er nu, för här kommer rykande färsk fakta från klyftiga brudar i Sex and the city:

End of romance = När man börjar bajsa hos sin kille.

Är det därför mina förhållanden aldrig håller?!

Går förhållandet bättre om man håller sig och blir en tickande bajsbomb?

När man inte ens kan rulla över på mage i sängen för då exploderar man?

Att man inte kan lägga av ett asgarv utan att råka lägga av något mer?

Är en krampande mage, kallsvettningar och panikkänslor bättre för förhållandet än att bajsa?

Jag ska genast sluta bajsa. Äta också, för då blir man inte bajsenödig och dessutom håller man sig smal, vilket tydligen också ska hjälpa för att hålla förhållandet vid liv.