En bra start

Inleder 2013 med detta glädjebesked:

Eftersom det kommer bli jävligt svårt att slå föregående år, har jag fått ta till drastiska åtgärder. Vad sägs om detta?

Kan inte sluta tänka på det 25gradiga vattnet, hotellfrukosterna och paniken över att tillbringa dagarna i bikini. Hjälp. 

Men lugn, bara lugn. Som vid alla årsskiften har jag även denna gång skålat in det nya året med löften om att förvandla kroppen till något alldeles fantastiskt. Kommer absolut återkomma om hur det går. Kan avslöja att träningsvärken jag har just nu svider så jag blir alldeles tårögd. 

KOLLA HOTELLET!!!

Året som var

Har förstått att folk förväntar sig någon slags summering av året som var ifall man har nån form av blogg.

Och ifall detta ska ske även från mitt håll, så vill jag varna för skryt.

2012 var året som inleddes med en blöt, och ganska påtvingad, kyss av Mikael i en dimmig och något svettig krogmiljö. Hade inte alls planerat nåt sånt, men efter att ha gett honom ett antal kyss-dissar beslutade jag mig för att prova på det ändå. Det var skoj, så jag bestämde mig för att fortsätta med det. Och här är jag nu, i en vardag där jag kysser honom varje dag och kan inte tänka mig ett liv utan det. 

Världens bästa karl.

2012 var året jag pungade ut 2200kr till någon brud som kallade sig frisör. I mer än två timmar satt jag i hennes jävla stol och blev "tillpiffad". Jag som knappt unnar mig en coca cola och en tidning på seven eleven har haft mycket svårt att smälta denna utgift, eftersom den kändes ganska så onödig efteråt. Visserligen skedde första kyssen med Mikael dagen efter min nyklippta, dyra frisyr, och jag vet inte om det kanske var den som gjorde det? Dyr jävla kyss i så fall.

Min nya frisyr, som ser precis ut som den förra. Kort taget ett par timmar innan kyssen. Ser ut som att jag var omedvetet medveten om den? Tycks värma upp lite.

2012 var även det året som jag för andra gången blev hemlös efter att ett andrahandskontrakt gått ut. Jag flydde glatt min kos från Olskroken och gick raka vägen hem till Mikael där han varmt mottog mig i sin tvåa i Mölnlycke. 

Min Mikael, på vår balkong.

I samma veva som flytten till Mölnlycke, blev jag automatiskt med katt. Jag hatade katter. Mest av allt. Äckliga små odjur. 
Meeeen, 2012 var även året jag föll pladask för Rocky, en urtjusig kissemiss som jag allvarligt talat aldrig nånsin vill vara utan. Kände att detta var en viktigt punkt att ta upp då den är ett stort genombrott för mig.

Rocky!!!

2012 var det året jag tröttnade på stressiga och sena kvällar på posten och förstod att en förändrig måste ske innan jag tvunget måste lämna jordelivet. Sökte fyra jobb, och fick ett utav dem på ett fingerknäpp. Underbara liv! Nu jobbar jag med något jag trivs med, som passar mig, 600meter från hemmet, på dagtid 8timmar om dagen med bra betalt. Livet <3

Aldrig mera postenklädd.

Sist men inte minst, kanske det största faktiskt, så bestämde sig min syster för att klämma ut en unge under 2012. Fantastisk bra idé! I skrivande stund är hon blott två veckor gammal, och min kärlek till henne går inte att få ner i ord.

Ella <3

Kort och gott, 2012 var mitt år. Självklart förstår jag att jag inte kan ha lika höga förväntningar över 2013.

Tack och hej, leverpastej!

Nu vet jag!

I förra inlägget skrev jag om den perfekta julklappen. Jag visste inte då vad jag egentligen menade. Vadå omslagspapper med snören och hetsshopping på stan?

Nu, helt plötsligt, är det så uppenbart vad årets julklapp är. Och den är varken inslagen i silkespapper eller köpt på ett kaotiskt varuhus. Ernst Kirchsteiger har inte varit framme och trollat med mossa och röda äpplen, och inte heller har jag funnit den i ett julpyntat skyltfönster.

Nyfiken? Nedan kommer en bild på en naken, unik och jävligt uppskattad julgåva:

Och jag kommer aldrig någonsin glömma orden som spelades upp från lillasyster i högtalartelefonen i mamma och pappas vardagsrum, mitt i julstöket:

"Hej.................*ett par sekunders tystnad som kändes som sju minuter*.......det kom en liten flicka".

Hjärtat, som varit stendött för en kort stund, hoppade upp och dansade Gangnum style och ansiktet sprack av ett stort leende. Hade jag inte haft köttbullesmet över hela mig hade jag förmodligen slagit en volt.

Det här är Ella, en perfekt liten tjej som jag kommer göra allt för. Välkommen hit <3 



Och det här är dansen mitt hjärta inspirerades av:

Njut av båda!

Jakten på den perfekta klappen

Ibland undrar jag verkligen vad som har störst betydelse. Paketets utsida, eller insida? Självklart kan jag inte ta risken att chansa på vilket mina julklappsmottagare föredrar, och därför måste jag uppnå optimal perfektion på båda sidor. 

Därför har jag armbågat mig fram på ett fullproppat varuhus i helgen. Det är absolut den enda taktiken för att kunna flytta sig från punkt a till punkt b i en panikartad julatmosfär.

Med det avklarat återvände jag hem, utan en endaste krona kvar på kortet (på riktigt, jag var absolut tvungen att lägga den sista tjugan på silkespapper som jag bestämt måste använda mig av i ett av paketen eftersom att det måste kännas lite lyxigt. Tror inte dasspapper hade gett samma effekt som detta prassliga rikemanspapper).

Jaha.
Dags för del två då;
Paketinslagning.
Helvete, jag som inte ens har fingerfärdighet nog att peta mig själv i näsan.

Om sanningen ska fram så är jag mycket förvånad över resultatet. Jag har slitit mer med paketpapper och snören, än vad jag har gjort bland hysteriska medelålderskvinnor i pälsmössa på stan (och då fick jag slåss om ett bord på Subway, och pressa mig igenom köbildningar för att kunna röra mig framåt).

Nu tänker jag stolt visa upp mina arrangemang:

 Se bara vad katten njuter. Ögonen tindrar.

Mikael var inte fullt lika noga med utsidan, jag hoppas då verkligen att han engagerar sig mer på insidan. Han menar att han inte vill orsaka dåligt samvete på julafton, utan hans julklappsmottagare ska utan problem kunna slita upp hans paket med nöje. Fint!

Ett glädjande besked

Frågade Mikael vad han önskar sig i julklapp.

"Inget. Jag behöver ingenting, jag har redan allt!

Jag har redan en fet lägenhet, en fet bil, en ny fet soffa, en jävligt fet säng och en fet flickvän, vad mer kan man önska sig?!"

I vanliga fall hade jag slagit mig ner på knä och håvat upp mitt brustna hjärta ur pölar av tårar.
Men inte denna gången!
Denna gången blev det ett "YES!!" och en high five.


Vi hörs!

Just nu:

Håller jag på att deltaga i ett eget litet projekt jag skapat. 
Ett en-mans projekt.
Eller, jag tycker man kan se det hela lite som ett experiment faktiskt. 

Det handlar om att äta upp sig, proppa munnen full av vad man vill, när man vill och hur man vill.
Detta endast för att kunna sätta "viktnedgång" som ett av alla löften på nyårsafton.

Därför skapar jag en lättare övervikt bara för att sedan kunna gå ner allt och känna att jag är i mitt livs bästa form. För att förstå att man borde vara lycklig, och skaffa sig en känsla av att man lyckats.


Jag har redan kommit en bit på väg och kan inte längre använda mina hyfsat nyinköpta jeans, jag känner magen mot låren i sittläge, och hakan har liksom blivit ett med halsen.


Detta är så otroligt spännande!!
Och jag gillar att se hetsätandet (alternativt matmissbruket) som en utmaning istället för ett problem.


Jag återkommer med resultat.

En mycket ivrig kvinna

Vem fan är John?!?!

Eftersom jag vaknade upp till en del hysteriska sms idag där folk undrade vem fan John är, känner jag ett visst behov av att förklara.

För er oroliga själar där ute kan jag lugnt tala om att jag inte har en affär med en annan man, vänsterprassel faller mig inte i smaken.


För min del är det rätt lätt att räkna ut vem John är när man skriver om sömn. Men tydligen är inte det inte lika självklart för alla, så här kommer avslöjandet:

Mannen som jag talade så gott om i förra inlägget är ingen mindre än John Blund! En fantastiskt bra snubbe att vara kompis med.


Det var inte bara mitt liv, min partner, och min dyngsrytm som fick stryk av helgens sovande. Även brallorna.

Det är fan riktigt illa när mysbyxorna får liggsår.